Ibland gör man inget rätt, fast man tror att man gör det och sen får man höra att det inte alls var ok som man trodde men när man gör något bra så är folk väldigt dåliga på att påpeka det...är det lättare att klaga än berömma?! Man behöver få höra att man gör något bra ibland också, speciellt när man försöker så gott man kan.
Jag försöker få ungarna att känna sig nöjda, gör gärna saker för andra med men när jag behöver någon så känns det som om jag står helt ensam.
Allt känns skit just nu...tycker det är problem med allt och då jag inte mår bra så blir ju saker värre inte blir kanske men känns värre och just nu skulle jag behöva någon, känns som om jag gnäller hela tiden, att jag mår dåligt men det gör jag ju så jag knappt orkar stå på benen men av ren jävla envishet så gör jag det jag måste ändå och ändå gör jag fel och allt rasar och känns meningslöst.
Varför ska jag göra mer än jag faktiskt orkar bara för att andra ska bli nöjda? jag känner ju att det bryter ner mej helt.
Som jag har förstått det när jag läst så är det ganska allvarligt och påverkar livet rejält att ha Järnanemi och b12 brist, det är inte bara nån c-vitamin man kan behöva ta när man är förkyld.
Har iaf hämtat ut sprutorna idag, svindyrt då järnet kostade 890:- och b12 139:-, hann inte ta dem innan F fick gå och hämta Colin som gjort illa foten på skolan och inte kunde gå. När jag kom hem tog jag med honom ner till vc så de fick titta på honom och han fick tid för röntgen imorgon då de ville avvakta och se hur det gick, han fick kryckor och efter passade jag på att fråga destriktsköterskan om hon kunde ta mina sprutor men det var inget de hört talas om men hon gav mej en b12 spruta, vilket jag ska ta varannan dag tills de är slut och järnet skulle tas 3 dagar i rad så de kunde inte ge det idag och dessvärre var de tvungna att ge det i dropp... vilket tar ca. 1 timme så får det på måndag tisdag och onsdag nästa vecka, känns pissigt då jag inte orkar något, är håglös deprimerad okoncentrerad och yr andfådd vid minsta rörelse och att inte glömma den satans tröttheten som är helt sjuklig.
Jag hoppas det kommer hjälpa för jag orkar inte må så här...absolut inte nu när man har så mycket att tänka på.
Jag tog mej orken att ta med Zion och Dylan till Sandgrundsudden på star boys iaf. Colin orkade inte följa med med kryckor och skit och Zion ville jättegärna åka då hans kompis skulle dit och dylan ville med men ändrade sej och grinade för att han inte ville med men följde med och det ångrade han inte! han fick autografer av gladiatorerna och mötte några klasskompisar och dansade t.o.m vid scenen! Det var roligt att komma ut en stund med dem även om jag inte ätit mer än melon och jordgubbar som vi hade med oss så gick det bra men det känns jobbigt nu.
Nej nu ska jag försöka sova...är helt slut i kroppen men jag kommer ju vakna och känna likadant så känns lite meningslöst men försöka går ju!
Jag försöker få ungarna att känna sig nöjda, gör gärna saker för andra med men när jag behöver någon så känns det som om jag står helt ensam.
Allt känns skit just nu...tycker det är problem med allt och då jag inte mår bra så blir ju saker värre inte blir kanske men känns värre och just nu skulle jag behöva någon, känns som om jag gnäller hela tiden, att jag mår dåligt men det gör jag ju så jag knappt orkar stå på benen men av ren jävla envishet så gör jag det jag måste ändå och ändå gör jag fel och allt rasar och känns meningslöst.
Varför ska jag göra mer än jag faktiskt orkar bara för att andra ska bli nöjda? jag känner ju att det bryter ner mej helt.
Som jag har förstått det när jag läst så är det ganska allvarligt och påverkar livet rejält att ha Järnanemi och b12 brist, det är inte bara nån c-vitamin man kan behöva ta när man är förkyld.
Har iaf hämtat ut sprutorna idag, svindyrt då järnet kostade 890:- och b12 139:-, hann inte ta dem innan F fick gå och hämta Colin som gjort illa foten på skolan och inte kunde gå. När jag kom hem tog jag med honom ner till vc så de fick titta på honom och han fick tid för röntgen imorgon då de ville avvakta och se hur det gick, han fick kryckor och efter passade jag på att fråga destriktsköterskan om hon kunde ta mina sprutor men det var inget de hört talas om men hon gav mej en b12 spruta, vilket jag ska ta varannan dag tills de är slut och järnet skulle tas 3 dagar i rad så de kunde inte ge det idag och dessvärre var de tvungna att ge det i dropp... vilket tar ca. 1 timme så får det på måndag tisdag och onsdag nästa vecka, känns pissigt då jag inte orkar något, är håglös deprimerad okoncentrerad och yr andfådd vid minsta rörelse och att inte glömma den satans tröttheten som är helt sjuklig.
Jag hoppas det kommer hjälpa för jag orkar inte må så här...absolut inte nu när man har så mycket att tänka på.
Jag tog mej orken att ta med Zion och Dylan till Sandgrundsudden på star boys iaf. Colin orkade inte följa med med kryckor och skit och Zion ville jättegärna åka då hans kompis skulle dit och dylan ville med men ändrade sej och grinade för att han inte ville med men följde med och det ångrade han inte! han fick autografer av gladiatorerna och mötte några klasskompisar och dansade t.o.m vid scenen! Det var roligt att komma ut en stund med dem även om jag inte ätit mer än melon och jordgubbar som vi hade med oss så gick det bra men det känns jobbigt nu.
Nej nu ska jag försöka sova...är helt slut i kroppen men jag kommer ju vakna och känna likadant så känns lite meningslöst men försöka går ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar