tisdag 28 februari 2012

Så slö

Som jag trodde fick jag åka hem från skolan och ta med Dylan till VC, han kom in direkt och när sköterskan skulle ta provet och bad honom gapa så gick det knappt och när hon tittat honom i halsen i en halv sekund så bad hon honom stänga direkt för hon kunde se hur illa det var utan att ta prov men sen fick hon självklart ta ett prov ändå för att se om det var virus eller bakterie och det var bakterie såklart så det blev en penicillinkur på 10 dagar.
Hon vägde honom för att få rätt dos, gick iväg till läkaren men han trodde inte på sköterskan att en 9-åring kunde väga så mycket så hon kom snart tillbaka och vägde om honom:) jag kände ju direkt att nu kommer de att säga att han är för stor men hon sa att han är tung och absolut inte tjock.
Vi tog bussen fast det bara är en hållplats emellan då han inte orkade gå och då blev det film och jag halvsomnade på soffan.
Blev en slödag helt enkelt och jag vaknade nog inte till riktigt förrän jag skulle iväg och lämna tillbaka filmer, handla och hämta Zion på dagis.
Skulle ha bakat men orkade inte, utan gjorde soppa och baguette åt F som var sjuk och sen strips och fiskpinnar (?) till ungarna sen blev det ryggläge igen tills Zion kom hem med Emilia och han skulle äta. Var så slapp så han fick sitta i tvrummet och Emilia ville såklart med ha så de satt där och käkade på golvet:)

Är lite orolig för en uppsats i svenskan jag precis lämnat in....usch, har svårt att ta kritik! inte nog med det så ska jag skriva en debattartikel för att få MVG, lämnar jag in en insändare är det högsta betyget bara G och det vill jag inte ha.
Nu ska jag åka hem och börja baka lite muffins av alla satans bananer innan de hinner gå ut själva.

söndag 26 februari 2012

Bio och sjuklingar

Igår åkte vi som sagt till stan och när vi köpte biobiljetter till Colin och Juliette var Zion tjatig och ville verkligen gå på bio han med men jag var lite orolig för att ta med honom. När biljetterna var köpta gick vi och köpte godis och dricka på nöjesbutiken och skulle sedan slänga i ungarna lite Mcdonaldsmat innan bion men jag hade hunnit tänka och gick och köpte biobiljetter till mej och Zion också fast inte till samma film, vi såg Mästerkatten istället då Colin och Jullan var glada för att gå på bio själva.
Sedan blev det hamburgare i ilfart innan vi gick ner till bion och vi gjorde upp en mötesplats och sedan gick vi in, Zion tyckte det var spännande och för ovanlighetens skull satt han still hela filmen, slängde in några kommentarer som passade bra in när det var tyst i salongen, som "- Sån stor tv har inte du mamma!" och "- Den här filmen är VÄLDIGT lång!", några kunde ju inte låta bli att vända på sig och skratta.
Vår film slutade lite tidigare än Colin och Jullans så vi väntade ca. 10 minuter på dem och barna fick åsnor och badbollar som de delade ut och sedan gick vi och handlade lite och jag hade lovat Dylan att köpa med godis till honom då han inte mådde speciellt bra.

Bussen kom direkt då vi var klara och när vi kom hem var alla barn så nöjda förutom Elin som bråkade som en 3-åring, hade tänkt ge henne pengar istället så hon kunde köpa vilket godis hon ville men innan jag hann yttra mig gapade hon att jag aldrig köper nåt till henne, fast jag hade tänkt vara snäll så jag inte köpte godis hon inte var sugen på *suck*
Barna lekte och Dylan var piggare och var ute med de andra i det soliga vädret men frammåt kvällen hade han hög feber och väldigt ont i halsen. Colin sov hos Jullan och innan Zion skulle sova spelade vi memory allihop och då Zion varit vaken sen halv 6 så la vi honom halv 8 och han somnade på 5 sekunder!
F gick till en kompis, Elin gjorde popcorn och smet in på rummet för att se på film och jag och Dylan låg dåliga i soffan och han hade så ont!
Men det var en bra dag! skönt att ta sig lite tid med barnen och att ta med Zion på oväntade saker kan vara svårt så man oftast väljer att stanna hemma men det funkade jättebra!

lördag 25 februari 2012

Lördag

Igår gick dagen så fort, jag hade skittråkigt på förmiddagen och sen handlade jag lite och hämtade Zion på dagis. Ville baka men visste inte vad så jag gjorde en stor paj med färsk broccoli, ost och salami och samtidigt gjorde Colin våfflor till kvällsmat och jag förberedde köttet till maten vi skulle ha när pojkarna lagt sej. Så gott det var, lövtunna små skivor nöt marinerade i vitlök och kryddor på tärnad pitabröd och sen tacosås och creme fraishe och sallad så gott!!!
Tittade på film och somnade ganska fort...som vanligt.

Idag vaknade Zion halv 6...underbart en lördagsmorgon och då hade han ändå en kompis här till 20 igår och rände runt innan de käkade våfflor med grädde och sylt. De andra var uppe vid 6 när F gick till jobbet. Jag ska röja i köket och sen är det dags att göra sig klar då jag ska med Colin och Juliette och lämna dem på filmstaden då de ska på bio, jag och Zion ska köpa lite scrappapper och kika runt lite under tiden.
 Vaknade och var genomtät idag igen, har varit ständigt förkyld sedan före jul...är det inte underbart! Dylan har ont i halsen, nacken och huvudvärk så han får ta det lugnt hemma idag och jag hoppas inte det blir värre. Tycker det är så konstigt för vi blir ju annars aldrig sjuka men sista tiden tycker jag inte vi varit annat!

Kanske skulle sätta lite fart nu....

torsdag 23 februari 2012

Sanna

Sanna Bråding har jag gillat längre, hon är så ärlig och stark!
Tittade på Livet blir bättre och jag tror jag grät mej igenom hela programmet.
 "Det starkaste en människa kan göra är att våga visa sig vara svag"

http://www.tv3play.se/program/livetblirbattre

Så tråkigt att hon slutat blogga, vi brukade skriva till varandra då F var i Etiopien, hennes kille fanns dock i Sverige men i fängelse. Saknar hennes ord.



tisdag 21 februari 2012

Ryggmärgsprov! Aldrig en gång till!!!

Nu är det längesedan jag skrev igen, har inte mått allt för bra och har helt enkelt inte orkat. Den sista veckan har varit lite kämpig, I onsdags när jag var på väg till skolan så mådde jag så illa på bussen så att när jag skulle gå av var jag svimfärdig, benen skakade hemskt och det var svårt att gå och jag blev orolig för om jag ens skulle ta mej ut ur bussen alls!
Jag slängde mej ut för att försöka ta mej till bänken i busskuren innan jag svimmade och jag hann precis, jag skakade så jag blev rädd och skickade ett sms till F att jag inte visste var som var fel på mej, han skrev direkt tillbaka att han skulle komma med nästa buss, som tur var var han ledig. Jag satt och väntade tills han kom och vi gick på nästa buss till akuten. Kom in ganska fort tycker jag och de tog lite vanliga prover och blodtryck och sedan väntade vi igen. in till läkaren som gjorde alla sorts övningar för att se så huvudet funkade som det skulle då jag hade hemsk huvudvärk och han trodde att ett blodkärl spruckit, han skickade mej på skiktröntgen så vi väntade en stund i väntrummet igen, tur man hade väskan full i mynt för det gick åt mycket i automaten med kaffe och annat:) kom upp till röntgen ganska fort och jag trodde jag skulle dö i denna där grejjen man åker in i för man har ju lite cellskräck! men jag blundade så det var ok! Sen ner till akuten och väntrummet igen och sen fick jag gå in på ett rum igen och en sköterska kommer in och vill ha mer blodprov och jag hade ju en nål redan så det gick fort, hade järn och B vitaminbrist och sen skulle jag ta ett ryggmärgsprov, jag var livrädd och det var det värsta jag någonsin varit med om, de tyckte inte de behövde bedövning och han var ny han som gjorde det med övervakning av "min" läkare och sticker upp det för långt och jag trodde hela ryggen skulle gå i bitar.

Det var skönt när det var över och jag var tvungen att ligga på rygg i 45 minuter utan att röra mej men tiden gick fort, fick ringa Elin som fick hämta Zion på dagis bara.
Efter kändes det ok, de hittade inga fel som tur var och jag fick åka hem, gick jättebra och väl hemma var huset fullt i ungar och deras kompisar och vi käkade och sedan kände jag att det började trycka lite här och där så la mej för att vila. Det var ok under natten och på morgonen gick jag med Zion till dagis och sen var det kört! Jag har aldrig haft sån smärta i ryggrad och huvud tidigare, så fort jag satte mej upp var det som om någon drog till mej med en slägga mitt uppe på huvudet och gå var det ju hemskt att göra.
På fredagen var det lika jävligt och jag ringde rådgivningen för att höra vad jag kunde göra och de sa att jag var tvungen in till akuten direkt men hur lätt är det då jag måste ligga ner.... jo de skickade en satans sjuktransport så jag kunde ta mej in och väl ner till bilen höll jag på att avlida av solljuset och värken var så illa att jag fick kväljningar. Inne på akuten kunde de inte göra något, sa åt mej att ligga ner och dricka kaffe för det hjälpte till att öppna blodkärlen i hjärnan och käka panodil....som inte hjälpte ett skit!
Jag var så trött på att ha ont! Jag var så glad för att F inte jobbade på 5 dagar, han är aldrig ledig så länge annars och det är ju tråkigt att han skulle behöva ta hand om mej alla dagarna men men...vad ska man göra! jag vet att jag aldrig hade klarat mej själv!!!
På måndagen när jag vaknade kände jag mej lite bättre, tog Zion till dagis och hem och vilade och sen in till stan för ärenden som var sena redan och det gick bra men var helt slut då jag kom hem så jag vilade lite och sen satte jag igång att rensa barnens garderober vilket jag velat göra ett bra tag! Fick lite värk på kvällen men ingen större fara och idag gick jag till skolan, har lite ont i ryggen när jag sitter och det trycker i nacken men inget mot vad det har varit!!!

Idag ska jag iväg och handla och hämta säsong 1,2 och 3 av Desperate housewifes jag köpt på FB, hade velat ha dem nu när jag var dålig...bara ligga och plöjja filmerna!
Elin har varit hos mamma under helgen, kom hem igår och fick såklart spysjukan så hon är hemma, jag hoppas innerligt att hon håller sej på sin kant så vi andra klarar oss, vill verkligen inte ha sjuka barn!

torsdag 2 februari 2012

Ett helt år!

Det känns lite konstigt det där när man gjort något, speciellt när man fått barn, när de är runt året känns det som att man fick dem igår samtidigt som det känns att man haft dem hela livet, hur det går ihop det vet jag inte men det är ju så. Man minns inte livet innan.
Idag är det ett år sedan jag gjorde min Gastric bypass, jag minns det som igår samtidigt som jag inte minns hur livet var innan. Jag var tveksam fram till operationsbordet, då jag låg och väntade på min tur och de kom ut med Marina som opades tiden innan mej, det såg läskigt ut då hon fortfarande var nedsövd men jag traskade in, la mej på bordet och de undrade om jag var där för något annat då jag inte var stor nog tyckte de:). När jag vaknade upp hade jag panik som vanligt när jag blivit sövd och mådde så fruktansvärt illa och satte mej upp direkt och det gillade inte sköterskorna så de kom rusande och gav mej en spruta i benet mot illamåendet. Jag somnade om och vaknade av att de ville att jag skulle gå på toa och de rullade fram sängen till toadörren och sköterskan följde mej in och gick ut igen för att hämta en rock för min var blodig, jag gick på toa, reste mej och då kom hon in och frågade om det gick bra, jag sa - Ja, men NU svimmar jag! och jag trodde jag skulle dö, mådde så dåligt och hon rusade fram för att hålla i mej och jag satte mej ner på pallen. Sen var det bara att få ligga kvar ytterligare 3 timmar på uppvak. vid 19.00 kom jag in på mitt rum och vid 20.00 vaknade jag av att Marina och Linda som gick i samma kurs i karlstad och som blivit opade kom in för att hälsa, jag var sååå trött och inget vidare sällskap men det var underbart att se dem!
Jag sov mest hela tiden, var vaken korta stunder och var uppe på toa, ringde Colin på morgonen dagen efter min op och sa Grattis då han fyllde 7 år och jag missade den dagen men mamma och Elin fixade och firade honom så det gick bra, Nina gick hem till dem och fikade med så det blev lite firande för honom.

Försökte vara uppe andra dagen så mycket det gick, höll några av de andra opade sällskap innan de skulle åka hem och låg sedan och läste för att få tiden att gå fort. Sov hela natten som tur var och morgonen efter ringde jag mamma tidigt och bad henne hämta mej! När läkaren gjorde ronden visade jag mej vara riktigt pigg, jag ville ju hem! och han skrev ut mej och strax därefter kom mamma och jag hade så ont när jag mötte henne men det gick bra på vägen hem. hämtade Zion på dagis och det var så skönt att vara hemma igen.

Jag har dock blivit glukosintolerant och min laktosintolerans kom tillbaka efter några månader, socker klarar jag mej utan men det är som att ha diabetes, jag behöver det ibland och då tar jag det också, även ibland då jag inte behöver det men läste att det kan förstöra njurarna och jag redan har problem med dem så är det ju dumt att utsätta dem för ännu mer. Vissa saker kan jag absolut inte äta, Glass är en ren mardröm så jag orkar inte ens se det utan att må illa, Potatis och pasta går inte heller, dock går friterad strips utmärkt! Samt den etiopiska linsgrytan vi brukar göra går bra, det är det enda som jag kan äta och inte känna något av efteråt...varken trött eller hjärtklappning som jag vanligtvis får.

Jag vet inte vad som hänt om jag inte fått hjälp av de man tycker om allra mest, då fick man verkligen svar på vem som verkligen brydde sej, Mamma, F och Nina, är så glad för att ni fanns där och hjälpte till när det var som jobbigast! Det glömmer jag aldrig!