Idag är det 8 dagar sedan jag opererades och känslan har väl ändrat sig lite. Just efter och dagarna som följde önskade jag att det var ogjort, det gjorde ont och man var ju lite rörelsehindrad och det känns som om man tappat kontrollen helt och jag tycker den känslan är otroligt jobbig då jag avskyr att sitta still och jag är van att fixa det mesta själv och nu kunde man ju inte det.
Själva operationen gick bra, jag hade gått ner 9,7 kg på 3 veckor med lite fusk och sövningen var det mest underbara jag varit med om (just då). När jag vaknade så mådde jag fruktansvärt illa, jag satte mig direkt upp och sa till dem att jag mådde illa och det kanske inte var det smartaste att börja kräkas efter en sån operation, men efter sprutor mot illamående så var allt bara bra och jag somnade om. och jag sov......och sov.
Jag opererades halv 11 och vid 19.00 sov jag men de sa att jag skulle gå på toa och sedan få åka upp på avdelningen. Gick jättebra att gå på toa men efter då jag skulle byta min tröja som var blodig mot en ren så knackade en sk. på dörren och stack in huvudet och tur var ju det för jag satte mig på stolen och sa att jag svimmar så hon och en till fick ta mig till sängen igen:)
När jag kommit upp till mitt rum somnade jag direkt och vaknade av att två stycken ur kursen Linda och Johanna,som gjort open dagen innan kom in och pratade en stund men jag kände mig helt borta och ville bara sooova. Resten av natten kikade jag till lite när någon sköterska kom in och bytte dropp eller gav mig en spruta och jag sov till halv 9...alltså har jag sovit i 22 timmar!
Dagen efter på morgonen ringde jag Colin som fyllde 7 år och grattade honom innan jag duschade och när jag tittade mig i spegeln så ångrade jag mig så fruktansvärt!!! skickade ett sms till min mamma att hon var tvungen att hämta mig men såklart tänkte hon inte det.
Räddningen blev vännerna i rummet bredvid och Linda och Marina, vi pratade och umgicks mestadels av förmiddagen tills de åkte hem vid lunch och då var jag och marina kvar. Hela dagen försökte jag hålla mig vaken hur trött och tråkigt jag än hade det så jag läste ur min bok på 350 sidor på 7 timmar.
Sov nästan hela natten och dagen efter ville jag åka hem så mamma kom upp vid 11.00 och vi åkte så fort jag blev utskriven. Kändes inte skönt att sitta i en bil och skumpa runt och jag var tvungen att handla lite mys till barna och lite mer soppor och sedan hämtade vi barnen. När vi väl kom hem så var jag illamående efter all bilåkning och på kvällen somnade jag och Colin på soffan tillsammans.
På söndag ska jag kolla vad jag väger igen, väger mig en gång i veckan och ska försöka hålla det, senast hade jag gått ner 14.3 kg men det syns inte, magen är större än innan och jag känner mig mätt och pluffig hela tiden!
Själva operationen gick bra, jag hade gått ner 9,7 kg på 3 veckor med lite fusk och sövningen var det mest underbara jag varit med om (just då). När jag vaknade så mådde jag fruktansvärt illa, jag satte mig direkt upp och sa till dem att jag mådde illa och det kanske inte var det smartaste att börja kräkas efter en sån operation, men efter sprutor mot illamående så var allt bara bra och jag somnade om. och jag sov......och sov.
Jag opererades halv 11 och vid 19.00 sov jag men de sa att jag skulle gå på toa och sedan få åka upp på avdelningen. Gick jättebra att gå på toa men efter då jag skulle byta min tröja som var blodig mot en ren så knackade en sk. på dörren och stack in huvudet och tur var ju det för jag satte mig på stolen och sa att jag svimmar så hon och en till fick ta mig till sängen igen:)
När jag kommit upp till mitt rum somnade jag direkt och vaknade av att två stycken ur kursen Linda och Johanna,som gjort open dagen innan kom in och pratade en stund men jag kände mig helt borta och ville bara sooova. Resten av natten kikade jag till lite när någon sköterska kom in och bytte dropp eller gav mig en spruta och jag sov till halv 9...alltså har jag sovit i 22 timmar!
Dagen efter på morgonen ringde jag Colin som fyllde 7 år och grattade honom innan jag duschade och när jag tittade mig i spegeln så ångrade jag mig så fruktansvärt!!! skickade ett sms till min mamma att hon var tvungen att hämta mig men såklart tänkte hon inte det.
Räddningen blev vännerna i rummet bredvid och Linda och Marina, vi pratade och umgicks mestadels av förmiddagen tills de åkte hem vid lunch och då var jag och marina kvar. Hela dagen försökte jag hålla mig vaken hur trött och tråkigt jag än hade det så jag läste ur min bok på 350 sidor på 7 timmar.
Sov nästan hela natten och dagen efter ville jag åka hem så mamma kom upp vid 11.00 och vi åkte så fort jag blev utskriven. Kändes inte skönt att sitta i en bil och skumpa runt och jag var tvungen att handla lite mys till barna och lite mer soppor och sedan hämtade vi barnen. När vi väl kom hem så var jag illamående efter all bilåkning och på kvällen somnade jag och Colin på soffan tillsammans.
På söndag ska jag kolla vad jag väger igen, väger mig en gång i veckan och ska försöka hålla det, senast hade jag gått ner 14.3 kg men det syns inte, magen är större än innan och jag känner mig mätt och pluffig hela tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar