torsdag 9 september 2010

Torsdag

Kändes skönt att lämna Zion på dagis i morse, tog en promenad ner till centrum och handlade lite och på väg hem var jag så pinknödig att jag trodde att jag inte skulle hinna hem, även om jag var så pinknödig hann man tänka mycket på det som händer just nu, även om jag har mycket som cirkulerar i huvudet så har jag ändå planer på framtiden och just nu hoppas jag bara på att det ska lösa sej med allt så man slipper gå i denna ständiga oro. Är så trött på att bara sitta på arslet, vill göra något med mitt liv och nu när ungarna är borta på dagarna så vet man att nu har man chansen och jag ska fan ta den! Visst är jag nöjd att jag har varit hemma med mina barn och när de väl börjar skolan så får de så mycket beröm att man växer en halvmeter. Att Dylan är skötsam,omtänksam och tänker innan handling är ingen nyhet men hans lärare är ändå förvånade över att han faktisk ÄR sån, inte bara första veckan i skolan utan hela tiden Igår mötte jag Colins lärare av en slump och hon berömde honom med, att han var duktig i skolan, ville lära sej fort och många barn vill vara med honom. Jag visste att Colin skulle tycka om skolan men jag trodde han skulle bli ett litet problem för han är ju så busig men de tyckte jättebra om honom. Samma med Zion, de tycker han lär sej fort och han är öppen och gör oftast vad de ber honom om och såklart tycker de att han är jättego, hehe. Man blir så glad av att höra det, jag har ju haft dem praktiskt taget själv så jag tar på mej hela äran om mina underbara,duktiga söner! Ska väl skriva om Elin också, tyvärr är inte skolan hennes grej men hon kämpar på och jag hoppas att proppen lossna och att hon tar in det hon lär sej lättare i fortsättningen. Däremot så är hon otroligt duktig och hjälpsam hemma, ja...när man ber henne och hon är väldigt kärleksfull även om tonåringen har en yta hårdare än sten! Hon kan när hon vill helt enkelt! Älskar mina ungar, på helt olika sätt men varken mer eller mindre! Ni är viktigast för mej!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar